Ny skiva med Decemberists

Förra plattan med The Decemberists, The Hazard of Love blev en besvikelse för många fans. I stället för det förväntade kom en skruvad rockopera som inte föll alla på läppen (undertecknad gillar den dock).

Förväntningarna var därför höga på det nya albumet The King is Dead. Och de tycks ha blivit uppfyllda. Decemberists är tillbaka i gammal god form. Skrammel och skönsång inbäddat i brittisk folkmusik och americana. Självklara melodier och intrikata arrangemang. Här är ett litet smakprov från inspelningen.

Ingen video men väl första låten från skivan med omslaget som bakgrund.

Sydamerikansk resa 6

Med ganska ojämna mellanrum brukar jag lägga upp mina diffusa minnen från en resa i Sydamerika för en hel del år sedan. Om nu någon till äventyrs skulle vara intresserad. Jag försöker i alla fall, så gott det nu går, koncentrera mig på de musikaliska intrycken,

Bogotá var rätt scary på den tiden, åtminstone för en mesig svensk. Skottlossning på avstånd i natten. Beväpnade nervösa vakter överallt. En pengatransport från en bank liknade en mindre militärmanöver. Enligt (den inte alltid så tillförlitliga) pressen var en tjuv så fingerfärdig att han lyckades med bedriften att sno en guldtand från en gäspande kvinna.

Jag träffade inte så många människor utan drev mest omkring ensam. Slank in på ett och annat ställe och lyssnade på musik. Ofta fick jag nöja mig med inspelad musik på något hak och hade jag tur kunde jag få höra någon av de gamla klassikerna från storbands-cumbians glansdagar. En ny och hittills förborgad värld av blåsorkestrar öppnade sig för mig. Jag hade dittills förknippat blåsorkestrar med marschmusik och gubbjazz men fick anledning att tänka om.

Till exempel Lucho Bermudez som på 50-talet försökte lansera colombiansk musik i Nordamerika. Det gick inget vidare rent ekonomiskt men snacka om ansträngningslöst sväng.


Eller Lito Barrientos, en annan av de stora orkesterledarna som komponerat den kanske mest kända cumbian. Cumbia en do menor som med tydlighet visar att variation inte alls har med täta akordsbyten att göra.


Eller Adolfo Echeverria en annan gammal storhet som här försetts med en modern video...

Eftersom jag varken hade råd eller plats i min minimala packning blev det ett fåtal skivor som kunde inköpas. Det kändes som om jag lämnade en guldgruva utan att kunna utforska den. Mycket frustrerande. Föga anade jag att tjugofem år senare skulle vara en knapptryckning från skatterna. Men det var dags att dra vidare. Mot Anderna och mot Stilla Havet.

En juvel i skivfloden

Jodå, vi inleder det nya året i USA. Jag vet att jag brukar ondgöra mig över den angloamerikanska dominansen men av någon anledning har jag haft amerikanska artister i högtalarna när jag har kört bil(vilket inte är så ofta men i alla fall). Till exempel Eilen Jewell. Knappast känd i Sverige men en cool tjej med härligt släpig frasering. Men lyssna även till bandet. Framför allt den rutinerade herren med gitarr. Jerry Miller gör underverk med små medel både i komp och solo. Titellåten från senaste platta heter Sea of Tears.


Eftersom det ligger en låt till så lägligt från samma konsert känner jag mig manad att ta med den också.